vann 2:a pris i uppsats tävling med den här
meningen med livet
Nu ska jag berätta vad meningen med livet är så bara lyssna och se om ni blir nådda.
Från dagen jag föddes till nu, 15 år gammal och det känns som att livet tagit sitt slut redan.
Vill inte växa upp, vill bara bli liten igen.
Jag heter Linnea och har 4 syskon.
Bland annat en lillebror vid namn Rasmus, visst jag bråkar med honom men faktiskt så vet jag att vi båda älskar varandra, Rasmus är den som får mig att lysa upp när jag öppnar dörren till vårt hus, jag ser honom springa och skrika Linnea när han sedan kramar om mig.
Jag har sett han växa upp, från att ligga i mammas mage till att vagga honom till sömns.
Min syster, Maria, hon vet saker om mig jag helst vill glömma bort.
Hon har stått upp för mig när jag mått dålig, när jag verkligen behövde hennes hjälp. Hon var den som var/är min storasyster, tog reda på vad som hade hänt sedan tog hon hand om det hon kunde.
Jag älskar henne för det.
Jag har en utvecklingsstörd bror som heter Robert, jag ser inte livet ur hans synvinkel men jag har levt med honom i 15 år. Det är konstigt att en kille med ett handikapp kan leva livet så friskt.
Det är en del av meningen med hans liv egentligen, han fångar dagen och bryr sig inte om vad han har för problem i hjärnan.
Att se min bror gå rundor och prata med folk som om han är som alla andra det är otroligt. Visst han gråter inte och känner inte likadant som vi känner, det gör det bara bättre för min bror att han slipper känna och veta om allt det onda i världen. Att bara leva livet och inte bry sig om vad alla andra tycker om utseende och beroende på handikapp.
Det älskar jag med min bror.
Jag går upp varje morgon och tänker nu är det en ny dag.
Varenda måndag och onsdag i ett halvår ska jag praktisera på hemmakväll, det är en affärs kedja såklart.
Jag har inte varit där så länge och jobbat men de tycker tydligen bra om mig, jag blir väldigt glad av att höra det.
Eftersom jag klarar av att kommunicera med olika sorters folk och jobba bra med så tror jag att jag kommer klara av att jobba lättare när jag blir äldre.
En del av min mening med livet är att klara av att jobba, gå i skolan och samtidigt vara den jag är och leva.
Vännerna är jag med på helgerna och samtidigt kan jag sova ut till en ny vecka.
Jag älskar min mamma, hon som fött och gett mig livet.
Hon har behandlat mig bra vilket gjort att jag blivit en bra person, inga dumheter som gör att jag hamnar i fängelse eller i fel umgänge.
Min uppväxt har varit svår men med min familj och vänner har jag klarat att gå igenom det här.
För ungefär ett år sedan ville jag verkligen inte leva, jag hade ingen mening med att gå upp på morgonen.
Jag var väldigt självdestruktiv så jag nästan tog självmord.
Det var nog en väldig tur att jag överlevde det så jag nu kan leva vidare.
Man kan inte tillåta sig själv att bli för svag, man måste kämpa för sina rättigheter.
Kämpa för ditt liv, du kommer inte ångra dig så småningom.
Jag har en mening med att gå upp på morgornarna, jag lever för mina vänner och min familj. Det är allt som betyder något, man ska ta vara på den tiden man har med alla, man vet inte när det kan ta slut.
Håll dom nära ditt hjärta, så som de håller dig nära sitt.
AV: Linnea Johansson
Nu ska jag berätta vad meningen med livet är så bara lyssna och se om ni blir nådda.
Från dagen jag föddes till nu, 15 år gammal och det känns som att livet tagit sitt slut redan.
Vill inte växa upp, vill bara bli liten igen.
Jag heter Linnea och har 4 syskon.
Bland annat en lillebror vid namn Rasmus, visst jag bråkar med honom men faktiskt så vet jag att vi båda älskar varandra, Rasmus är den som får mig att lysa upp när jag öppnar dörren till vårt hus, jag ser honom springa och skrika Linnea när han sedan kramar om mig.
Jag har sett han växa upp, från att ligga i mammas mage till att vagga honom till sömns.
Min syster, Maria, hon vet saker om mig jag helst vill glömma bort.
Hon har stått upp för mig när jag mått dålig, när jag verkligen behövde hennes hjälp. Hon var den som var/är min storasyster, tog reda på vad som hade hänt sedan tog hon hand om det hon kunde.
Jag älskar henne för det.
Jag har en utvecklingsstörd bror som heter Robert, jag ser inte livet ur hans synvinkel men jag har levt med honom i 15 år. Det är konstigt att en kille med ett handikapp kan leva livet så friskt.
Det är en del av meningen med hans liv egentligen, han fångar dagen och bryr sig inte om vad han har för problem i hjärnan.
Att se min bror gå rundor och prata med folk som om han är som alla andra det är otroligt. Visst han gråter inte och känner inte likadant som vi känner, det gör det bara bättre för min bror att han slipper känna och veta om allt det onda i världen. Att bara leva livet och inte bry sig om vad alla andra tycker om utseende och beroende på handikapp.
Det älskar jag med min bror.
Jag går upp varje morgon och tänker nu är det en ny dag.
Varenda måndag och onsdag i ett halvår ska jag praktisera på hemmakväll, det är en affärs kedja såklart.
Jag har inte varit där så länge och jobbat men de tycker tydligen bra om mig, jag blir väldigt glad av att höra det.
Eftersom jag klarar av att kommunicera med olika sorters folk och jobba bra med så tror jag att jag kommer klara av att jobba lättare när jag blir äldre.
En del av min mening med livet är att klara av att jobba, gå i skolan och samtidigt vara den jag är och leva.
Vännerna är jag med på helgerna och samtidigt kan jag sova ut till en ny vecka.
Jag älskar min mamma, hon som fött och gett mig livet.
Hon har behandlat mig bra vilket gjort att jag blivit en bra person, inga dumheter som gör att jag hamnar i fängelse eller i fel umgänge.
Min uppväxt har varit svår men med min familj och vänner har jag klarat att gå igenom det här.
För ungefär ett år sedan ville jag verkligen inte leva, jag hade ingen mening med att gå upp på morgonen.
Jag var väldigt självdestruktiv så jag nästan tog självmord.
Det var nog en väldig tur att jag överlevde det så jag nu kan leva vidare.
Man kan inte tillåta sig själv att bli för svag, man måste kämpa för sina rättigheter.
Kämpa för ditt liv, du kommer inte ångra dig så småningom.
Jag har en mening med att gå upp på morgornarna, jag lever för mina vänner och min familj. Det är allt som betyder något, man ska ta vara på den tiden man har med alla, man vet inte när det kan ta slut.
Håll dom nära ditt hjärta, så som de håller dig nära sitt.
AV: Linnea Johansson
Kommentarer
Trackback
